Uppbrott, vänskap och förhållanden
Blev för ett tag sedan lämnad av min nummera ex-sambo.
Detta har fått mig att fundera mycket på saker och ting men naturligtvis framförallt förhållanden. Allt är just nu naturligtvis färgat av hur jag mår "just nu" men iallafall.
Att resonera kring ett förhållande tror jag är fel. Att älska någon är en känsla. Man skall lita på sin känsla. Förälskelse är inte detsamma som Passion. En förälskelse kan hindra en från att se avsaknad av Passion för man misstar den ena för den andra. Passionen i ett förhållande måste vårdas och underhållas. Med tiden kanske den inte alltid finns där men den måste finnas ibland.
Att bli förälskad tror jag är männskligt, även när man är i ett förhållande. Det som skiljer människor åt är vad man gör med förälskelsen. Att medans man är i ett förhållande agera på en förälskelse innan man vet mer om den är troligtvis ett misstag.
Den som blir lämnad förtjänar ärlighet, förståelse och förlåtelse för sitt agerande.
Men detta uppbrott har även fått mig att ta tag i vissa saker i mitt liv och jag har börjat gå i terapi. Det har hittils varit grymt bra och jag kan verkligen rekommendera alla att gå till någon och bara prata. Det kan räcka med ett par 2-3 ggr för att du skall få hjälp att få ett nytt perspektiv på saker och ting. Jag kommer nog fortsätta gå ca varannan vecka under hösten men det är vad jag behöver och det är individuellt.
Vidare så har detta uppbrott fått mig att omvärdera vad jag tycker är viktigt i mitt liv och det har verkligen prövat mina vänner "I nöden prövas vännen" och jag märker vilka som kan hantera att en vän har problem och vilka som tom kan hjälpa mig och inte bara stötta mig. Det visat sig vilka mina 4 närmaste vänner är. Jag vill egentligen inte göra skillnad på mina vänner för alla dessa har varit ett otroligt stöd för mig. Men, framför allt en kompis har stått ut som helt fenomenal och vore inte denna blogg semianonym så skulle jag ösa lovord över honom och nämna honom vid namn. Han vet dock vem han är för jag har sagt det åt honom vid flera tillfällen. Tack för att ni finns där för mig!
Jobbigt är det iallafall att gå igenom allt detta det kan jag lova. Det är inte något och önskar någon annan och jag önskar att vi hade pratat om många saker långt innan det blev så infekterar som det nu är.
Mitt enda råd till andra är just det, prata om saker innan det går för långt och innan det blir för mycket. Låt inte saker bara vara utan försäkra varandra om era känslor och prata om i princip allt innan det äter upp er från insidan. Värdesätt förhållandet och underhåll det. Uppmärksamma varandra och respektera varandra. Ge varandra frihet men ställ även krav. Gör dig själv intressant och gör dig själv till något som den andra vill ha. Låt dig inte tas för givet och ta inte den andra för givet.
Detta har fått mig att fundera mycket på saker och ting men naturligtvis framförallt förhållanden. Allt är just nu naturligtvis färgat av hur jag mår "just nu" men iallafall.
Att resonera kring ett förhållande tror jag är fel. Att älska någon är en känsla. Man skall lita på sin känsla. Förälskelse är inte detsamma som Passion. En förälskelse kan hindra en från att se avsaknad av Passion för man misstar den ena för den andra. Passionen i ett förhållande måste vårdas och underhållas. Med tiden kanske den inte alltid finns där men den måste finnas ibland.
Att bli förälskad tror jag är männskligt, även när man är i ett förhållande. Det som skiljer människor åt är vad man gör med förälskelsen. Att medans man är i ett förhållande agera på en förälskelse innan man vet mer om den är troligtvis ett misstag.
Den som blir lämnad förtjänar ärlighet, förståelse och förlåtelse för sitt agerande.
Men detta uppbrott har även fått mig att ta tag i vissa saker i mitt liv och jag har börjat gå i terapi. Det har hittils varit grymt bra och jag kan verkligen rekommendera alla att gå till någon och bara prata. Det kan räcka med ett par 2-3 ggr för att du skall få hjälp att få ett nytt perspektiv på saker och ting. Jag kommer nog fortsätta gå ca varannan vecka under hösten men det är vad jag behöver och det är individuellt.
Vidare så har detta uppbrott fått mig att omvärdera vad jag tycker är viktigt i mitt liv och det har verkligen prövat mina vänner "I nöden prövas vännen" och jag märker vilka som kan hantera att en vän har problem och vilka som tom kan hjälpa mig och inte bara stötta mig. Det visat sig vilka mina 4 närmaste vänner är. Jag vill egentligen inte göra skillnad på mina vänner för alla dessa har varit ett otroligt stöd för mig. Men, framför allt en kompis har stått ut som helt fenomenal och vore inte denna blogg semianonym så skulle jag ösa lovord över honom och nämna honom vid namn. Han vet dock vem han är för jag har sagt det åt honom vid flera tillfällen. Tack för att ni finns där för mig!
Jobbigt är det iallafall att gå igenom allt detta det kan jag lova. Det är inte något och önskar någon annan och jag önskar att vi hade pratat om många saker långt innan det blev så infekterar som det nu är.
Mitt enda råd till andra är just det, prata om saker innan det går för långt och innan det blir för mycket. Låt inte saker bara vara utan försäkra varandra om era känslor och prata om i princip allt innan det äter upp er från insidan. Värdesätt förhållandet och underhåll det. Uppmärksamma varandra och respektera varandra. Ge varandra frihet men ställ även krav. Gör dig själv intressant och gör dig själv till något som den andra vill ha. Låt dig inte tas för givet och ta inte den andra för givet.
posted by MrAsker at 00:51
1 Comments:
Livet är sannerligen inte alltid lätt men när nöden är som störst är hjälpen (förhoppningsvis)som närmast.Goda vänner är värt oerhört mycket! Jag har fått mycket stöd i perioder och hoppas att jag visat den uppskattning jag känt.
Relationer är inte lätt, oavsett hur man kämpar finns det alltid en andra part vars åsikter och känslor man inte kan kontrollera; ju mer man försöker ju längre bort från varandra glider man... Någon gång hittar vi kanske "rätt", man kan ju alltid hoppas..
Skicka en kommentar
<< Home