När saker ställs på sin spets

Fick för ett tag sedan en sådan där fånig uppenbarelse. Ni vet en sådan man kan få om något som man har sagt men inte riktigt iallafall tagit på allvar även om man kanske har trott på den.

Det som slog mig var att man vet inte vad man har förrens man saknar det. Nu vet jag att jag kommer kunna leva mitt liv utan det och jag vet att det säkert kommer ersättas med annat men jag fascinerades av hur jag själv reagerade och hur jag kände. Det var så skumt att samtidigt som jag upplevde saknaden så analyserade jag min egen reaktion.

"Men det löser sig, det gör det alltid"

För runt hörnet vet man aldrig vad som väntar en och tur är väl det ... :)