Jag zappade förbi Bonde söker fru häromdagen och kom att fundera ltie vidare än vad programmet är tänkt om vad som egentligen förmår dessa kvinnor och tjejer att delta och att dela sina känslor med oss framför en kamera.
Min uppfattning om oss svenskar är att vi är en aning känslomässigt inbundna och inte gärna offentligt visar och delar våra inre känslor med vem som helst. Om jag tar mig själv som exempel så förutom min sambo och min familj så har jag egentligen bara 2 kompisar som jag delar mina inre känslor med och dessa två får oftast inte veta samma saker om mig, så hämmad är jag.
Så att dessa potentiella bond fruar sitter och önskar få all uppmärksamhet av den ensamma bonden och dessutom visar upp detta för oss alla får mig att fundera på vad problemet är för de som är singlar men som vill träffa någon. Man skall vara medveten om att det finns de som är Singlar och vill det vilket skall respekteras.
Nu har jag inga illusioner om att det är enkelt att träffa någon och att det är desto svårare att få det att fungera men som jag ser det så är just "Bonde söker fru ..." ett bevis på att grund problemet är just att träffa någon och ser jag till folk i min närhet som är singlar och letar så är just problemet att de inte träffar nya människor i former som uppmuntrar till att bygga nya relationer.
Nu finns det ju flera moderna sätt att träffa nya människor och bland dessa så tycker jag nog att nätdejta är blande det mest lovande för där man i tryggheten av sitt eget hem sitta och hitta någon utan att exponsera sig själv och sitt potentiellt dåliga självförtroende. Men ett problem som jag fått veta finns med nätdejtande är alla de som inte är ute efter seriösa förhållanden.
Det leder en ju till att fundera på hur man kan göra det mer seriöst och för att undvika de som bara vill rumla runt. Nu är jag ovetande om hur seriösa nätdejtsajter hanterar detta men vore det inte smidigt om man var tvungen att uppge sitt personummer och annan privat information som sedan sajten kunde kontrollera och kombinera med att man via SMS, brev eller tom att man ringer hem kontrollerar att den som registrerar sig är verkligen den man uppger sig för att vara.
Allt detta skulle då mao finansieras av det som det kostar att registrera sig för ingenting i denna värld är gratis.
Min överttygelse är nämligen att om en och samma person träffar och hinner lära känna tillräckligt många andra människor så någonstans finns den minst en som man passar ihop med.
När jag var singel så har jag förmånen att under en förhållandevis kort tid lära känna många människor och även om jag testade mig fram en del så visade det sig att min partner och själsfrände hon fanna mycket närmare mig än jag hade kunnat tänka mig även om vi inte alls kände varandra. Dessutom så tog vi lång tid på oss att lära känna varandra och dessutom så kom det inte fram några djupare känslor förrens efter 3-4 månader som vi känt varandra.
Vad jag vill komma fram till är att i dagens värld så tror jag för många har för bråttom med att dels lära känna någon men även att kasta bort de som man inte tror passar. Om man drar ner på brådskan att bli intima så hinner man bygga en vänskap för din partner är eller borde iallafall vara din närmare vän för utan det så är det bara hormoner som rusar runt.
Sedan får man inte vara rädd för att riskera denna vänskap med att utveckla andra känslor, för en riktig vänskap står pall även för sådant!
Det kanske låter trist men det finns inget som säger att man inte utöver den grundmurade vänskapen även kan ha massor med kärlek och lust till varandra. Jag är övertygad om att min Sambo och jag inte skulle kunnat rida ut våra stormar om vi inte vore bästa vänner med absolut förtroende för varandra!
Men nu skall vi inte förlora oss i mitt förhållande utan vända tillbaka till att jag vill slå ett slag för hur bra nätdejtande är för att alla singlar där ute skall se mer på Rachel och Ross, Monica och Chandler och alla andra började bygga vänskap innan andra känslor kom fram!
