Min Systerdotter

Jag har idag umgåtts med min systerdotter som snart är 2 år och iofs även min syster som är ett antal fler år ...

Det är naturligtvis så att de som är föräldrar tycker att ens barn är underbara varelser men som morbror så kanske ens åsikt är lite mindre jävig men jag tycker verkligen att min systerdotter är en helt fantastiskt liten människa. Klart att hon som alla barn ibland är jobbigt men det är helt bedårande när hon förkunnar att hon älskar sin morbror. Klart att man är såld så fort hon tar en i handen och vill att man skall följa med henne "överallt" och klart att man blir stolt när hon kryper upp i ens famn och sätter sig tillrätta bara för att hon vill vara nära.

Till de som inte ännu fått uppleva detta förtroende och denna tillit och denna tillgivenhet så önskar jag att ni så snart som möjligt får uppleva det för det är speciellt. Jag vet att när jag var barn så tydde jag mig mycket till speciellt 2 av min pappas syskon och inte förrens nu så kan jag förstå att de fortfarande ser på mig som delvis sin familj.

Nåja, jag ville bara säga att jag gillar min systerdotter!

Vågspel

Jag laddade ned pod versionen av Sommarpratarna och satt nyss å lyssnade på Mark Levengood som sommarpratade och hörde honom säga följande i anslutning till vad han funderade på när Jonas friade med en förlovningsring:

"Fast å andra sidan vad behöver man mera veta? Ett förhållande är alltid ett vågspel, man får satsa hårt och har man tur får man tillbaka vad man satsar och har man osannolik tur så växer någonting större och vackrare än ett enskilt liv. Det sker bara någon enstaka gång och en människa får vara glad om hon under sitt korta liv får uppleva det, hur ett Jag med all sin ensamhet och all sin sårbarhet växer till ett Vi."

Ibland stöter man på människor i sitt liv eller hör någon säga något som resonerar i en och detta resonerade hos mig. Resten får du fundera på själv.

Fönster

Sitter i ett fönster på 5:e våningen på ett hotell i Indien och ser ut över Delhi. Det är underligt hur detta fönster som skyddar mig från att känna värmen utanför och från att falla ned samtidigt ger mig en chans att se en del av alla dessa människors liv som passerar förbi nedanför mig.

Vissa går, cycklar, åker motorcykel eller bil på väg mot något. Andra står stilla och väntar på något medans vissa är utanför sina affärer. Deras liv pågår medans jag sitter still och ser på.

Varje gång som jag är ute och reser så brukar jag förr eller senare sätta mig på ett café eller på en restaurang och se på människor. Det slår mig alltid att var man än kommer i världen så är det just bara människor. Vi har olika utseende, olika språk, olika beteenden, olika standard men det är ju bara människor. Vad är det med det konceptet som folk med toleransproblem inte förstår? Varför skräms så många av det som är annorlunda?

Man borde sätta fler folk bakom ett fönster och visa dem människor och människors olika men lika liv. Det kanske vore en bra idé.

Annorlunda människor

Jag var på ett till bröllop nu i helgen och det fick mig att tänka på många olika saker men speciellt funderade jag över alla dessa olika människor som var med på bröllopet.

Min bordsgranne t.ex. var en man som var bördig från Iran och han berättade ganska detaljerat om när och framförallt hur han kom till Sverige och vad han gjort sedan dess. Inget illa om de andra på bröllopet (t.ex. brudparet) men han var den stora behållningen. En mycket intressant människa.

Sedan hölls det naturligtvis även en del tal om brudparet och alla hade sin lilla historia att berätta om dem. Jag har känt dem i snart 20 år men det var mycket nytt jag fick höra. :)

Men min bordgranne och alla dessa tal fick mig att fundera på alla människors historia och hur lite man egentligen vet om de som man går bredvid genom livet. Fast ibland är det nog tur att man inte vet mer för skulle det inte vara tråkigt att veta "allt" om t.ex. sin partner?